Merchandise och identitet


I förrgår kom Missantrop hem ifrån Thailand.
”Är det något du vill att jag ska köpa med hem?” undrade hon i ett sms från Bangkok i början av veckan.
” Tja ”, sa jag: ” Några rock n roll t-shirts, kanske”
Och så kom hon hem med Sex Pistols och Ramones- tröjor.
En gammal vän till mig sa i höstas (när jag hade köpt Hanoi Rocks-jackan på bilden bredvid) att han tyckte att jag var märklig som plötsligt har börjat gå omkring i merchandise när jag aldrig har gjort det tidigare. Jag tänkte efter på det han hade sagt och det stämde. Jag har aldrig tidigare i mitt liv, inte ens på punktiden gillat att gå omkring med reklam för någonting. Numer känns det alltmer naturligt och jag grunnar på varför. Ett krampaktigt kvarhållande av min gamla identitet, innan jag på heltid börjar med lärarklädsel, ljus skjorta och beige KD-byxor?

Idag hade jag den här Sex Pistolskreationen när jag kom till en bjudning med mina föräldrar och deras vänner. Pappa frågade varför jag hade den på och jag svarade att jag ville göra reklam för Pistols.
”Men behöver dom det, dom är väl döda?”
”Nej, det är bara en som är död”, sa jag pubertalt.

9 reaktioner till “Merchandise och identitet”

  1. Kanske bär du kläderna för att manifestera? Påminna om en tid där punken var en motreaktion mot syntpop och annat skval, ett försök till välgörande anarki.Även om punken köptes upp av kapitalet och oskadligjordes.Eller vad det nu var som hände?Vad hände punken?Är rap det närmaste vi har punk idag?Jag tycker inte det.Solen skiner oavbrutet sedan tre veckor och tre dagar tillbaka. Jag är alldeles sommarbrun. Igår var vi nere på Stapelbäddsparken i västra hamnen i MAlmö. Det är en enorm skatepark som i år även utökats med några boulderingknubbisar. Ligger alldeles i närheten av Turning torso. Det är en plats som gör mig lycklig. Igår spelade de Led Zeppelin, Frank Zappa, Metallica och Bob Marley i högtalarna…kom och tänka påt bara…

    Gilla

  2. Jo du vill väl visa ditt ursprung, och det vill man ofta göra när åren rinner iväg. Det är helt normalt:)

    Gilla

  3. Jo, det handlar om identitet, och manifetation, att hålla sig fast i det förgågna. Märkligt ändå att punken känns så tidlös, även fast det ser så annorlunda ut i samhället idag. Punken gör mig inte nostalgisk på samma sätt som proggen, som ju kan kännas lika ålderdomlig som idag. Tänker på att det där med att söka konflikt inte alls gäller i dagens psykoterapi. En gammal bekant till mig gick på något som kallades konfrontationsterapi i slutet av sjuttiotalet. Det gick ut på att man skulle få ur sig sina aggressioner på varandra med alla medel, örfilar och rena förolämpningar var inget undantag. Jag tycker inte heller att rap på något enkelt sätt går att kalla nutidens punk. Den idealismen och revolutionen går ju ut på att man ska bli rik och berömd, skaffa diamanttänder och kunna omge sig med snygga men underlägsna svarta strippor vid en stor swimingpool,för att i nästa ögonblick åka ut och meja ned ett rivaliserande hiphopgäng med automatvapen. En ganska billig kultur enligt mig. Likheterna finns ju genom att den härstammar ur fattigdom och är anti det övriga samhället. Sanna, har du kvar plattorna med Thomas Wiehe? Han var ju oerhört bra.

    Gilla

  4. Punk & uppror i dag är väl mer åt Pirate Bay, spela skumma spel osv. Musik är ju något som barnen konsumerar som läsk & chips, och det mesta är snabbproducerad dynga.Men det är väl också svårt för våra barn att göra uppror mot en föräldrageneration som fick se Alice Cooper bli halshuggen, Sid Vicious slå basen i huvudet på publiken, Ozzy Ousborne bita nacken av duvor, Iggy Pop kasta sig från högtalare, The Sweet bajsa i champagnehinkar…De fick helt enkelt bli skötsamma små individer – bäva månde vad som händer med våra barnbarn!Men jag vet inte om Pistols, Clash, Ramones osv var riktig punk. Känns mer som vilka Rock&Rollband som helst när man lyssnar på det nu.Annat var det med dina Roxy London-plattor du släpade hem från språkresanmed t ex The Eaters eller Johnny Moped. Det var riktigt grisig och agressiv punk!Och ang. merchandise så bör en Motörhead-T-shirt finnas i var mans garderob, oavsett ålder. / BP

    Gilla

  5. Hej, det är Edddvard!Jag trodde det berodde på att du ville bli så lik en blogg som möjligt, sen du bytte namn till tomascarneheim.com. Till viss del håller jag med dig om hip-hop kulturen men får du aldrig känslan av att det är någon som driver med oss vitingar och våra värderingar.Själv funderar jag på att skaffa emaljtänder med Google-reklam på. Jag får 1 krona varje gång jag ler mot någon.

    Gilla

  6. Thomas Weiheplattorna var himla bra. Men jag trodde de var dina. De bodde på Östra Fängelsegatan ihop med andra plattor som var mina ett tag där i början av 80-talet. Turids ”Tredje dagen” var min, och Marie Bergmans ”Nära mig” och Hoola Banddolas ljusblå…Ola Magnells klassikeralbum och lite andra plattor. Wiehe kan mycket väl ha varit min men varför flyttade han inte med mig senare? Vart tog han vägen då? Blev han kanske snodd? Kidnappad? Utlånad? Idag har jag målat trädgårdsmöbeln vit, varit högallergisk och skrivit några ruskigt bra rader.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s