Idag efter att sista lektionen var över och eleverna äntligen fick rusa ut till sol och påsklov, tittade jag på mina pappersbuntar. ”Det här orkar du inte ta itu med idag – förmodligen inte i morgon heller – gör som eleverna, gå ut i solen!” , befallde en inre röst.
Så jag tog på mig walkingskorna och efter fem minutrar var jag ute på landsbygden. Jag valde medvetet en väg där jag med säkerhet skulle slippa dånande grävskopor och caterpilars.
Ett gammalt stall, en häst.
Under ett ögoblick överumplas jag av känslan från boken ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”. Ett svenskt hederligt kulturlandskap med små genuina 50-60-tals sommarstugor, insprängda på bergskullar och vid stora åkermarker. Orört, snällt, vittnande om en tid då det var vanligare med cyklar och hästar än bilar.
Men vad nu, vad händer? Byggs det även här?
Trekammarbrunn och
dräneringsrör med muffar.
Termomarkfiltar och avloppsrör och betonghålsten.
Ska de här små husen också rivas
för att ge plats för det nya?
Barnens lekplatser ska vara säkra, och lagom höga, utan riskabla träd att klättra i. Artificiell miljö kan vi kontrollera och lita på
med galler, symmetri och ordning byggs vår sinnebild av det ideala samhället upp
bit för bit.
Vilken vacker och rysansvärd läsning… galler, symmetri och ordning… artificiell miljö och segregering… stäng gränserna för flyktingar, källsortera soporna, döva ångesten med meditation, yoga, kristaller, gudinnedyrkan, kalendrar, KBT-terapi. Rösta höger och förstärk Fort Europa. Fort Stockholms innerstad. Fort Södermalm. Fort Skåne. Fort Mitt villaområde. Fort Min familjen. Fort Mitt Medvetande. Fort Min Trygghet. Fort Min Empati. I min hemkommun Svalöv har Sverigedemokraterna fem mandat i fullmäktige. Vänstern har ett mandat. Miljöpartiet likaså.Jag undrar vem min granne är… Tillbaka till lekplatsen på bilden. Den är fruktansvärd. Jag undrar; Vad hände egentligen med den alternativa lekparken på Långholmen? Finns den kvar? Den utan EU-sand och EU-standard och plast och stål och säkerhetsnorm. Det fanns rep och klätternät och kubbar att hoppa mellan. Det fanns ett lutande hus i två våningar som man kunde gå in i. Bli yr i bollen och fnissig av. Där fanns också en glänta mellan träden med stol och bord i gigantisk storlek så att en fullvuxen drasut kunde kravla upp på stolen och dingla med benen och för en liten stund verkligen känna i kroppen hur det är att vara två år i en värld där allt utspelar sig ovanför ens huvud.En empatistärkande och kreativ lekpark för alla åldrar.Fick den finnas kvar?Jag googlar men hittar inga svar alls.
”döva ångesten med meditation, yoga, kristaller, gudinnedyrkan, kalendrar, KBT-terapi.”Haha, så tidstypiskt. Funderar på ”bli rik” affirmationer ;-DSka försöka se om parken på långholmen finns kvar. Eller så kanske vi har en sån där ny artificiell lekplats där med röd gummimatta och grönplastat rutnät omkring. ;-D
Lekplatsen låg längst ut på Långholmen, uppe på höjden, strax bortom Karlshälls värdhus.Kom å tänka på en sak… Kan du om du går i trakterna runt Hornstull gå in på Söderport och ta några bilder? Jag undrar också om andra gamla sunkiga ölhak på Söder, där tiden står absolut stilla, fortfarande finns kvar. Har du har lust att ödsla några bilder på dem? Berätta lite om de druckna fäderna? Sitter de kvar på den gamla ölschappen med sina bleka insjunkna ögon och nävarna knutna i alkohol (jag pratar nu inte om någon speciell far utan om traditionen).Antar att de flesta kvarterskrogar på Södermalm har förvandlats till ”symmetri och ordning” för att passa de nya stockholmarna.Men någonstans i trakterna kring Pelargatan 4. Någonstans mellan Gullmarsplan och Skärmarbrink, i en trafikerad korsning, nedanför en backe. Där fanns en drucken far på 60-talet, vid ett av borden strax innanför dörren. Kan du titta efter om han sitter kvar där?
Vi hade tänkt oss ner mot Hornstull, men det blev city istället. Men jag ska gå in där och ta några bilder, det lovar jag. Förvånansvärt många sunkhak finns kvar på malmen, och nu gav du mig en bra ide till ett blogginlägg. Det kanske sunkigaste stråket finns på den lite ödliga delen av Ringvägen som är mellan Renstiernas gata och Hornstull, Zombiebar, Bläckan, Vino Tinto, Snövit och Läckerbiten. KLassiska hak där den där typen av fäder som du beskriver sitter och begrundar sina liv över tio tolv pilsner från fredag till söndag. Är de arbetslösa eller förtidspensionerade blir det förmodligen fler dagar i veckan – om de inte dessutom är missbrukare av ”Plåthororna”
Lite sent men, jag undrar likväl var denna park tagit vägen. Om den är väck vore det inte fel med lite bilder från den.
Stormen. Det var en tid sen jag var vid parken om det är lekparken du syftar till, den ligger på höjden ovanför Vistaskolan
Tänkte mest på den mystiska parken på Långholmen. Jag blev så osäker på om det bara hade varit en dröm så mailade Stockholm Stad i frågan och fick ett gediget svar:”Den ”lekpark” du menar på Långholmen ligger strax ovanför Carlhälls Gård. Det finns idag inte mycket kvar av innehållet i lekparken. Detta beror på att det lutande huset samt linbanor mm byggdes av Fritid Stockholm och pedagogisk centrum som arbetade med utvecklingsarbete om barns lek. Pedagogisk centrum avvecklades 1993. Det finns ett hus kvar på platsen som används som utflyktsmål för förskolan Nicolaigården på Södermalm.”
Nu är jag här och spökar igen. Var ner till Stockholm nu till veckan och tog lite bilder från parkens rester. Hittade även en rätt intressant länk om parken:http://hem.bredband.net/ullflo/langholm/karlhg.html