Cafe Iris

Eftersom Heléne och Märta åkt till Umeå lever jag ett slags ungkarlsliv igen. Jag slänger kläder och grejer på golven och går och lägger mig senare…


…och ser ingen vits i att stå och laga mat. Därför köpte jag ikväll hem denna datamiddag, som jag hämtade på Ersta Pizzeria. En gång i tiden hette det Cafe Iris. Cafe Iris (som hade en ägare av det förra seklets sort) var ett äkta gammalt pilsnerkafe. Med dagslägets lokalhyror hade det nog aldrig kunnat existera på Söder. Plötsligt var det bara stängt. Fönstren var förtäckta med målarpapp, och en skylt på dörren vittnade om att en renovering pågick. Jag tror det var 1986 eller liknande. Någon gång under ROT- bidragen och saneringtiderna. När stället slog upp portarna igen var luften mättad av allergitestad Bindoplast. Väggarna var tapetserade vit struktur, det gamla åldriga träpanelerna med fönsterluckor i mahognybets utbytta mot IKEA -speglar på väggarna som reflekterade Fanta och Cola-reklam. 3.5:orna var bytta mot smuggelburkar med läsk från Polen. Stället hade plötsligt förvandlats till en ordinär, vanlig hämtpizzeria med mer lönsamhet. Några turkiska killar stod och singlade pizzadegar i luften. De ohygieniska gubbarna med rökbruna tänder flyttade ner till Skåningen vid Nytorget. Skåningen skulle överleva något år till.

Jag ångrar nu bittert att jag inte tog en enda bild av charmiga Cafe Iris, med de vinröda tapeterna, mahognypanelerna och folkölskylen som alltid stod välfylld för gubbarna. Jag undrade alltid vad det fann i att sitta och dricka det där blasket men insåg med tiden att de faktiskt fyllnade till på det, precis som tonåringar kan göra. Jag minns att de gamla stötarna fick krita och att de titt som tätt blev utslängda när det blev för mycket på lyset och satt och somnade.
Det är förhållandevis sällan jag äter pizza numer. Efter att jag fyllde trettio, så mer eller mindre kollapsade min ämnesomsättning och jag gick hastigt upp – först tio kilo (fram till dess att jag fyllde trettiofem) och sedan tio kilo till. En sådan här Calzone ger ungefär 1500 tomma kalorier och utgör nästan ett helt dygns energiförbrukning. Det är ingen bra mat för en kontorsman av min sort.

Jag drack dock inte dricka till pizzan utan kolsyrat vatten från Soda Streamern som nyligen fyllt 25 år

1 svar på “Cafe Iris

  1. Anonym säger:

    Vad sugen man blir, fast det blir jag alltid då jag ser en pizza eller bara hör ordet. Jag älskar pizza och skulle kunna äta det varje dag! Skulle nog vara så om jag inte hade barn att tänka på.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *