Kategoriarkiv: Musik

En bra dag

En fullständigt folktom Blackbox

Sven och jag har hittills, även om uppdragen kommit med kort varsel varit snabba att rycka ut i Kulturarbetarvänsterns (KV) tjänst. KV är en kultur och branchförening som vi skapat för att på ett levande sätt sprida Vänsterpartiets politik, som förstås är den enda vettiga. Om vi vill bygga upp ett ”vi” landet igen, och avhjälpa den sociala – och miljömässiga härdsmälta, som femton år av borgerlig politik har åsamkat. Ja, alla regeringar efter 2014 har haft Alliansen, Välfärdskoncernerna och SD i baksätet, inte minst i och med januariöverenskommelsen.

Iden med Kulturarbetarvänstern är att med hjälp av kulturens attraktionskraft föra ut partiets politik. Så på den raka frågan om vi kunde tänka oss att ”värma upp lite ” inför ett utlyst möte med riksdagsledamoten, och miljödebattören, Jens Holm, på Stora scenen i Kungsängen, så blev svaret ”ja” men också bråttom.

Jag, som inte är så superbra på att göra affischer, inte förstår mig på de nya apparna etc, hade inte fått ut något FB event om att vi skulle vara förband, på Kulturhuset i Kungsängen, fick hjälp av Sven att slutföra den eventbild ni ser nedan, där datumet var fel.

Ett sextiotal av medlemmarna i Vänsterpartiet i kommunen hade blivit informerade genom vårt nyhetsbrev om att vi skulle få besök från Riksdagen, och jag trodde att intresset skulle vara större. Man visste däremot inte att Rickström och Carneheim på Styrelsens uppdrag hade blivit ombedda att ” värma upp med fem låtar. Inte för att jag trodde att det kanske skulle komma att påverka saken nämnvärt, men det kan ju inte heller skada. Även om många redan hört mig spela, så har Sven och jag spelat ihop en hel del, och veckorna innan (tillsammans med Urban Vikström från Stålverket) gjort två spelningar, den ena på Stockholms pärlor, den andra för mindre än en vecka sedan på Mynttorget, i en manifestation som Byggnads Stockholm hade mot korruption inom byggnäringen.

När klockan var 17.20 syntes inte en människa till, började jag i egenskap av politisk sekreterare bli modlös inför att det inte skulle komma något folk ens och se Jens. Sven som alltid är lika lugn sa då ” Du vet att vi är bra, och att talaren är bra. Kommer det inget folk är det deras förlust!”

Sven väljer ut några munspel

Och på något sätt blev det ändå en riktigt lyckad spelning för oss. Folk trillade in en efter en. När det var dags för oss att sluta, var det i alla fall en publik om runt 15 personer, och från dem strömmade en sådan värme att även den för miljötemats bakgrund, i hast inrepeterade sången Hav, funkade perfekt som avslutning.

18.03 tog Jens Holm vid på scenen och är det någon som verkligen besitter en övergripande bild av miljö – och klimatområdet så är det han, som suttit med i Riksdagen i 8 år – och dessförinnan i EU parlamentet som efterträdare åt Jonas Sjöstedt.

Jens började med att berätta om hur Socialdemokraternas politik på miljöområdet ännu 50 år efter att Olof Palme ville införa hårda straff för de företag som förstör vår miljö i FN, inte kommit en millimeter närmre en hårdare. Jens berättade också att Sverige inte längre på något sätt utmärker sig som förkämpe för miljön. Han berättade om att flera städer i EU har infört gratis kollektivtrafik, något som är mycket långt borta i Sverige, där kollektivt resande blivit fyra gånger så dyrt på 20 år. Talet var så engagerande att frågorna från publiken aldrig ville ta slut, och Jens som hade med sig ett antal ex av sin senaste bok: ”Pandemin som möjlighet” slapp att släpa med sig ett enda ex hem.

Jens talar om nu rådande politik i Stockholm

Jag fick också möjlighet att köpa Jens bok, som jag då, utan att ha läst den redan gör reklam för.

Sköts Palme alltså med en mildare amunitionstyp?

Efteråt varvade Sven och jag ner en stund i bilen, och igår när jag kollade kameran upptäckte jag en riktigt rolig videosnutt som kommer från sluttampen av vår diskussion om vem som sköt egentligen sköt vår stora idol. Palme. Var det moderaten Stig Engström, Skandiamannen? Mycket är problematiskt i frågan och det finns delade meningar. Jag är inte säker på Svens hypotes men ger dock högsta betyg till hans kunskaper om ammunition. Sven skulle säkert ha höga betyg i vapenkunskaper på Polishögskolan. Ett möjlig forskarämne. Men då jag tycker att hans främsta kvaliteter ligger som låtskrivare, sångare och musikant är det inget jag kommer att uppmuntra.

AHHH! KÄNN DET ÄR DHARMA…

SKOGSVÄGEN
Lite umgänge i vårsolen utanför  arbetshögkvarteret i Strömsholm

” Jag vill komma hem, inte gå ut, bara komma hem, snälla vad du än säger låt mig komma hem.

Nu gör vi det, nu fixar vi livet, denna nyckfulla parad, vi går mot ljuset där dimman tecknar sig tät…”

Äntligen är både<a href="http://<iframe style="border-radius:12px" src="https://open.spotify.com/embed/album/3NX0biTcvS9lBxqpnE0ylU?utm_source=generator&quot; width="100%" height="380" frameBorder="0" allowfullscreen="" allow="autoplay; clipboard-write; encrypted-media; fullscreen; picture-in-picture"> Dharma och Sprit och vatten ute. ute på Youtube, Spotify, Apple osv

https://tomascarneheim.com/?p=2398&preview=true
https://open.spotify.com/track/2PCglyp0Vd8Qi0V6nxSdxZ?si=dfc7d0c839eb4f2d

Skogsvägen är ett samarbete mellan Hans Lahti, och mig. Hans kan på ett häpnadsväckande sätt, med sina ofta fåordiga och paradoxala berättelser få melodierna och inspirationen att flöda. Ofta behöver texterna inte skrivas om speciellt mycket för att kunna sjungas, det kan vara att ta bort eller lägga till några ord och fraser, i detta samarbete som handlar om mötet mellan Hans och min inre värld. Det uppstår en slags identifikation, men när jag spelar sångerna ute, vilket händer, är det skönt att kunna säga att det inte är jag som står för lyriken. Det ger en skön distans. Både Dharma och Sprit och vatten, är till en början inspelade som skisser här hemma i min lilla studio. Därefter kom Samuel E, från Eskilstuna, in i bilden. Han var då blott 19 år. En av Sveriges främsta rock n roll basister, Peder Andersson, har därefter jobbat vidare på det i sin Studio Ingenting , lagt trummor, samt oräkneligt mer. Ellen Danskog står för det ljuvliga kvinnliga sånginslaget. Därefter har Thomas Thörnholm mixat och mastrat låten som legat klar sedan hösten 21.

Den förlösande gråten…

Det jag gillar mest med den här filmsnutten är nog Memo Abbeholms och hans fiances ansiktsuttryck. Kanske är det musiken, det monotona ett monotona treackordskomp – här förgyllt av Urban Wikströms gitarriff som lyckas förmedla något unisont till dem båda, kanske ihop med texten kring tanken på att tiden rör sig i vågor, och att hittills väntar ofta en ljuv dans, ännu en gång – oftast när man minst av allt anar det. Det är min erfarenhet hittills.

Den spröda tonen och dess konstaterande av den jordiska tillvarons mystiska cykler togs emot väl av en coronasittande mellandagspublik, som främst kommit hit för att höra Johnny Cash- låtar. En man i 45- årsåldern brast i gråt vid ett bord. Jag är övertygad om att gråten var av renande och stärkande art. Känslighet är troligen vanligare förekommande hos vispubliken i största allmänhet.

Urban Wikström klev in som vikarierande gitarrist, då Sven Rickstrom, som normalt brukar vara min medmusikant på akustiska tilldragelser hade fått förhinder.

Dansa nu, har alltid för mig varit en visa, och därmed är den förstås en udda fågel i STÅLVERKET! s repertoar som alltsedan jag presenterade vers och refrängen – och en väldigt fragmentarisk text, våren 2020, har prövat sig fram. Men låten har, börjat formulera sig själv. Först genom att Zäta Zettergren, tillfogade ett passande stick – som i tjugo sekunder vänder låten i en ny riktning, för att efterkommas av Urbans fina plockmönster, som bär en berättelse om att desperat försökte undfly en gruppmeditation i Peru.

Texten är det som har tagit längst tid på sig, men ungefär ett ord i veckan har dykt upp. Låten kommer nog fortsätta att vara en udda fågel, då den precis som Tor Jansson, vår batterist, säger, har något ” jazzigt” över sig, och varför inte? Vi har en son till till en känd jazzklarinettist som trummare.

För er intresserade av STÅLVERKET; Det kommande albumet , har i nuläget 13 grunder lagda, och nu går vi in i ett intensivt skede av gitarr – och sedan sångpålägg. LP skivan ligger sedan förhoppningsvis färdig i vinyl till sommaren – om allt går som det ska, många viljor skall enas kring ett konvolut…Sådan är demokratin.

I skrivande stund vill jag också berätta lite om den här bloggen, som har legat i ide, mer eller mindre under åtta år, då den av för mig oförklarlig anledning, med hundratals inlägg, plötsligt slutade att fungera 2013. Jag har genom åren gjort några halvhjärtade försök att försöka förstå varför. Men det är först på senare veckor bilden har klarnat, då jag för mitt jobbs räkning arbetar med en hemsida. Detta , har lärt mig att förstå att min egen blogg slutade fungera pga att man gick över från ”http” – till till ”https”. Fullständigt obegriplig info för mig då 2013 som inte förstod och följde det självklara i Googles uppmaning att ”verifiera min användare för ”G suite” genom att klicka på en länk och signera ett nytt avtal. I och med detta försvann bloggen ut på ett hav av skadlig kod.

IT världen ligger ofta i framkant, men tvingas sällan att vara pedagogisk. Som användare förutsätts man att förstå en ständig ström av nya påfund.

Men det gick alltså att rädda bloggen, och också att länka ihop WordPress med Blogger. Det har dock varit en del jobb med det som enligt WordPress ska ”ta runt 20 minuter” att fixa. Att utröna var min gamla domän, som köptes för 90 kr 2008 idag fanns, tog lång tid då jag inte förstod den djungel av begrepp som IT världen är bemängd med. Givetvis fanns inte heller några lösenord sparade till den ”host” där min domän låg. Men folk arbetandes inom det IT tekniska navet var vänliga och hjälpte mig fram till eNON , där domänen:

tomascarneheim.com kunde återfinnas

Det är alltså det liv jag skrev aktivt om under åren 2008- 2010, som kändes så angeläget att få tillbaka. Närmare 400 betraktelser, om allt från andlighet till egna matvanor, implanterat amerikanskt ben från avrättade amerikanska fångar, politik: Ja, rätt och slätt, ett och annat ur min långa levnad. Det rörde sig mycket om många minnen.

.

Så det är med stor tacksamhet jag nu på WordPress, kan knyta ihop det gamla och det nya livet och känna mig som en hel människa igen. Nu får jag möjligheten att komponera det första riktiga inlägget alltsedan 2013.

Ha en fin afton allihop, i ett midvintervitt Sverige.

Den nya kvinnoidealet

Jag pratade med en kollega idag om hur tjejernas roll kommit att förändras. Vi var överens om att vi har lättare att hantera stökiga killar än stökiga tjejer, och att de stökiga tjejerna numer nästan tagit över killarnas roll i klassrummet.
En nutida bitch är kaxig, sexig och nedlåtande.

Att hamna i bråk, supa, knarka, bli hysterisk och slåss med poliser är häftigt och röner beundran bland många unga tjejer. Det visar att du gör som du vill och inte låter någon sätta sig på dig. Ett slags ”Rock n roll – badboy” ideal för tjejer.

Ordet och begreppet ”bitch” härstammar enligt Wikipedia från 1400-talets England och har fram till 1980-talet varit ett starkt negativt laddat ord använt kring kvinnor som är otrevliga och aggressiva, en charmlös och bitter satkärring. Under 1980-talet förändrades innebörden genom tv- serien Dynasty.
Idag står begreppet för ”Babe in Total Control of Herself” och har kommit att anammas som ett ideal bland unga flickor och kvinnor. Borta är ordets ursprungliga betydelse av ”okontollerat otrevlig”. I det nya bitchbegreppet kan man använda sig av charm och trevlighet då man har något att vinna på det. I övrigt gör bichigheten intryck och väcker respekt bland jämnåriga. En bitch av idag är en vinnare.