Ikväll är det Celeberity rehab, en dokumentärsåpa på MTV där man får följa sju kändisars kamp genom drogrehabilitering. Mot en, kanske varierande stor summa dollar, genomgår kändisarna behandling och vänder ut och in på sina liv inför miljontals tv-tittare över hela världen. Många av dem har inte synts i rampljuset på år: en skådespelare som hade en ganska framträdande roll i Grease 1978, Sylvester Stalones danska hustru från början av nittiotalet. Man får en känsla av att det här kanske är ett sista försök att i det här livet nå ut till en publik.
Deltagarna gråter, går igenom abstinensfaser som tar sig såväl fysiska som psykiska uttryck, och jag kan inte låta bli att fascineras över mänsklighetens kreativitet vad det gäller att skapa underhållning av allt. Programmet är spännande!
Det är naturligtvis exploatering på högsta nivå, det mest privata blir offentlighet. Det är väl egentligen bara toalettbesök som inte filmas. I kvällens avsnitt kommer kändisarnas släktingar på besök och sitter framför kamerorna och berättar om hur svikna de har blivit av dem som stått dem närmast. Barn till dem som rehabilteras, som knappast själva kan förutse konsekvenserna av medverkan i programen får uttala sig medan föräldrarna gråter. Förmodligen kommer mycket få av dem som deltar i Celeberity rehab att klara av att sluta med droger. De känns väldigt sjuka, väldigt beroende.
Jag funderar på hur mycket extremare tv-underhållning kan bli. Hur långt har vi nått om tio år, och var går egentligen gränsen för vad som går att sända inför breda massor?
Det kanske är dags att börja läsa de där avtalen jag aldrig läser. Alltså de jag säger ja till när jag går med på Facebook och liknande. Snart kommer det kanske en vit skåpbil och hämtar mig och Katten Felix till inspelningsplatsen 🙂
Jo :-DTack för tipset.
Jag diggar vardagsprovokationen, kram!