Igår kväll vid 21-tiden bultade det hårt på dörren. Vem är det som knackar så brutalt, sa Heléne, en polis, eller kriminell? Jag smög mig ut i hallen kikade ut genom fischeyen. Där stod en svartmuskig man som jag först inte kunde identifiera. När jag också såg att det var barn med, kom jag på det, Aha, Erik, från fjärde våningen och hans två döttrar! Han hade några dagar tidigare sagt att han eventuellt har ett skötbord till oss på vinden, och jag sa att vi var intresserade av att köpa det.Nu hade han hämtat ner det.
Erik gick in i badrummet och visade mig hur det fungerar. Det enda jag behöver köpa till är en madrass som ska ligga på stålställningen. Jag frågade honom hur mycket han ville ha, men han sa att jag fick det. Han skulle ändå slänga det. Jag tackade så mycket. Ett skötbord av den här typen kostar annars säkert minst sex, sjuhundra, en ganska tråkig utgift.
När jag tittade närmare på väggen bakom såg jag att det har börjat växa mögel i kakelfogen, som jag behandlade för ett och ett halvt år sedan. Det är alltså dags för ännu en bortskrapning och målning av fogen.
Det dyker ständigt upp saker som måste göras i lägenheten, men jag har varit inne i en ganska handlingskraftig period ända sedan i våras. Hela lägenheten är tex ommålad, parkettgolv lagda i kök och sovrum. Det lär vara vanligt bland blivande föräldrar, att det sker en slags undermedveten mobilisering inför barnets ankomst.
Den här fina mor-dotter-buketten har nu gjort sitt i vas och hängts upp för torkning på väggen.