Jethro Tull

Fylld av tankar på Skolverket, populistiska politiker, och det svenska skolväsendet som vill sänka sina anställda, känner jag att nu måste även jag ta en paus och få lite helg. Jag lyssnar på Jethro Tull och drar mig till minnes en eftermiddag i slutet av augusti eller början på september förra året. Jag var och tog en indier med umebon CMG, som var på tillfälligt besök i Stockholm. Den sköna eftermiddagssolen höll på att försvinna från vårt utebord och min vän hade just beställt in en till öl då hans telefon ringde. Jag märkte snart på hans ansiktsuttryck att den som ringt haft ett tråkigt besked. CMG fick tårar i ögonen och avslutade samtalet med svajjig röst. Han la ner telefonen och tittade på mig en stund innan han sa att nu var hans far också borta. Modern hade dött under våren. Att CMG:s far låg inför döden var ingen nyhet för någon, men nu hade det alltså hänt.

Vi pratade om CMG:s pappa, Oskar i någon timme medan solen försvann i väst. Jag erbjöd mig att köra CMG till Bromma flygplats eftersom jag hade bilen med mig.Han skulle ta ett plan till Umeå halv nio.
Vi körde under tystnad över Västerbron och vidare ner i rondellen mot Bromma. Jag ville lätta upp stämningen lite och satte i en CD-skiva med gamla Jethro Tulls finstämda ”Aqualung”.
Men då vänder sig CMG mot mig och säger:
”Tomas, kan vi inte hedra gamle Oskars minne med tystnad istället. Oskar hatade sån här hippieskit!”
”Självklart”, sa jag och stängde av musiken.

Jag älskade Jethro Tulls hippieskitmusik redan 1976.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=toHlMD50eYY&hl=en&fs=1&w=425&h=344]