Låt den rätte komma in

Jag var och såg ”Låt den rätte komma in” ikväll, en film det ryktats mycket om länge och nu var det äntligen dags. Med tanke på att boken är så oerhört bra har jag någonstans räknat med att jag skulle kunna bli besviken på filmen. Det är sällan bra bok blir bra film. Men det händer ju ibland trots allt. Ta t.ex. Kubriks ”The Shining”, som är baserad på Stephen Kings bok med samma namn, eller Gudfadern -filmerna. Eller varför inte ”Apocalyps Now”, som bygger på Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta”. Där står filmerna helt självständiga från sin urkund.

Därför blev jag glatt överaskad då DN, Svd, Aftonbladet, ja i stort sett hela kritikerkåren stod enad inför Låt den rätte komma in”. Den har fått otroliga 4.2 i snitt enligt sf.se. Vi fyra som var och såg filmen var alltså fyllda av förväntningar, tre av oss hade läst boken med största behållning.

Det som var bäst var att man fick sig en liten tidsresa tillbaka till 80-talet. Handlingen utspelar sig i Blackeberg och jag tyckte mycket om fotot, nästan lite Sven Nykvistskt. Det var mycket blåtoner i ett snöigt och vitt Stockholm, vilket betyder att filmen måste ha spelats in förra vintern då det var lite snö.

I övrigt föll allting. Skådespelet och replikerna kändes krystade, lite som en barnfilm enligt min dotter, och stora viktiga delar som bygger upp spänningen i boken var bortstrukna. Inte en enda gång blev man skrämd, och de specialeffekter (i den mån att det går att tala om sådana) som erbjöds, kändes väldigt svenska.

Under långa perioder blev filmen långtråkig, detta att jämföra med boken man inte för ett ögonblick vill lägga ifrån sig. Då föreställningen var slut, var vi eniga: som helhet var filmen värd någonstans mellan två komma fem av fem som översta betyg. Först tänkte jag att vi som hade boken i färskt minne inte var några egentliga rättvisa bedömare, men när också Tobbe, min svärson, som inte läst boken, spontant tyckte att den var riktigt seg, undrar jag vad den enade svenska kritikerkår såg i filmen som motiverar 4.2 i snitt.

Jag tror att svaret ligger i att boken blivit hypad, och att filmen också blir det eftersom det är John Ajvide som skrivit manus, och Tomas Alfredsson som står för regin. Ingen kritiker vågar göra sig impopulär och säga sin ärliga åsikt i ett sådant sammanhang.
var gaJsHost = ((”https:” == document.location.protocol) ? ”https://ssl.” : ”http://www.”);
document.write(unescape(”%3Cscript src='” + gaJsHost + ”google-analytics.com/ga.js’ type=’text/javascript’%3E%3C/script%3E”));

var pageTracker = _gat._getTracker(”UA-xxxxxx-x”);
pageTracker._trackPageview();