Magodjuret

Det är inte mycket jag minns av lektionerna från min egen grundskoletid, men en sak gjorde ett outplånligt intryck. Det var när två missionärer kom till Mälarhöjdskolans aula. Jag antar att huvudsyftet med deras besök var att berätta om sitt missionsarbete i ett afrikanskt land. Hela skolan var samlad i den knökfulla aulan.
Det var inte ofta vi fick besök utifrån och eleverna var spända av förväntan. Jag minns att min klasslärare höll ett vakande och strängt öga på klassen som satt på en bänkrad. Fröken Oldinger var en kvinna man hyste djupaste respekt för. Hon tillhörde den typ av lärare som inte existerar idag, som varje morgon spelade en psalm på tramporgel. Givetvis förväntades vi barn att sjunga med.
Jag minns inte mycket av vad missionärerna sa, men en sak kommer jag aldrig att glömma. Det var när kvinnan (missionärerna var ett pensionerat par) tog fram en burk med ett knytnävsstort skaldjur i som såg ut ungefär som en krabba.
Det var en slags magkräfta, berättade hon, en kräfta som levt inne i hennes magsäck i Afrika. Den hade missionären fått efter att en infödingsflicka gått in i missionärparets hus en dag och olovligen lånat hennes tandborste; flickan hade burit på någon slags smitta som lett till att den där kräftan börjat växa i missionärens mage. Missionären hade fått flygas hem till Sverige för en operation som var alltför avancerad för att utföra i Kongo, eller var de nu befann sig.
I Sverige hade de öppnat magsäcken och tagit ut parasiten, som alltså var stor som en knytnäve.
Vi fick gå fram och titta nära på burken, och jag minns att odjuret var vitt som brosk och hade klor. Jag blev kallsvettig då jag såg den.

För ett år sedan träffade jag några gamla klasskamrater som jag inte hade sett på nästan trettio år. Jag frågade om de mindes missionärernas besök. Jodå, de mindes och vi diskuterade lite om vad det kan ha rört sig om för parasit.