Meditationsprojektet i våras

I våras satte jag igång med meditation igen. Det är ett intresse jag haft länge. Redan 1991 gick jag en kurs och lärde mig TM, trancendental meditation. Jag betalade då 2000 kr (som kanske motsvarar 4-5000 kr idag) och höll sedan på med det i ungefär ett halvår innan jag tröttnade och slutade. Tekniken går ut på att man upprepar ett hemligt mantra som lär föra en ner på en djupare, ordlös medvetandenivå. På denna nivå finns kreativiteten och det undermedvetna. Man bearbetar gamla konflikter och blir samtidigt mer kreativ.
Jag hade som vanligt blivit inspirerad av en bok. Den här talade om TM:s fantastiska effekter. Jag gick på ett gratisföredrag och fick där se en video med kändisar som berättade om sin meditation. Annicka Dopping gjorde ett djupt intryck på mig den gången, och jag bestämde mig för att ta av min fattiga vårdbiträdeslön och betala in den då ganska stora summan.

I början ägnade jag meditationen 20 minutrar varje morgon och eftermiddag. Jag väntade på att saker skulle hända. Kursledaren sa att mitt liv bara skulle bli bättre ju längre jag höll på. Men ett halvår var minimum för att märka av något verkligt. Jag väntade, snart skulle det väl börja hända saker; min kreativitet skulle öka, min kropp och sinne skulle bli friskare, mitt liv skulle förändras. Jag kanske skulle bli framgångsrik.

Tiden gick. Meditationen började kännas motig då jag bodde i New York under några månader. Det var tråkigt att sitta där, kroppen kändes stel och mantrat slutade fungera. Jag kände mig inte lugnare av meditationen, kom inte ner på några djupare medvetandenivåer längre, som jag gjort i början. Jag höll ut några månader innan jag slutade, och så har det varit sedan dess.
Tills i våras. Då kände jag plötsligt behovet att börja utvecklas som person igen. Jag hade nu läst om nya fantastiska rön. Man blir en både kreativare och bättre människa av meditation. Ny vetenskaplig forskning understödjer detta.
Jag tog återigen kontakt med TM, gick och kontrollerade om mitt mantra fungerade med en meditationslärare. Jo det fungerade. Jag började återigen med regelbunden meditation två gånger om dagen, och anmälde mig också till en meditationskurs i Värmland. Den var inte TM, men metoden likande i mångt och mycket TM. I en veckas tid medtierade jag 6-7 timmar om dagen. Utanför fönstret pågick sommaren i ett bedövande vackert landskap, inne på våra rum satt kursdelatagarna försjunkna i vår trans.

Det var till en början fruktansvärt jobbigt. Jag hade ont i kroppen och varje meditationspass kändes rent av obehagligt med huvudvärk, ledvärk. Efter ett par dagar hade jag dock kommit in i rutinerna rent kroppsligt. Men nu började jag känna mig nere. Ja, faktiskt deprimerad. På kvällarna varvades kursen med information om meditation, på eftermiddagarna samtalsgrupp där vi pratade om vad som kommit upp under mediationen. Depressiva känslor var vanligt fick jag lära mig, man kommer i djupare kontakt med sitt innersta och dess olösta konflikter. Det var alltid någon som grät och flera av deltagarna återupplevde plågsamma minnen ur sin barndom. En dag under meditationen hörde jag själv en verklig röst inne i huvudet som ropade mitt namn.
I kursbroschyren stod det att kursen skulle ge en ny energi, ett glädjetillskott. Men jag, liksom flera andra kände oss helt bedrövade, som om vi hade hamnat i en livskris under veckan.
Det tog ett par dagar för mig att åter komma i balans, att börja fungera socialt igen. Jag hade gjort en djupdykning ner i något jag säkert behövde jobba med.

Den senaste gången jag mediterade var alltså ett avslutande tretimmarspass den 23 juli på kursgården i Värmland. Men nu börjar jag känna mig sugen på att börja igen.