Min rastlöshet gör att jag känner ett ständigt behov av att röra på mig. Så har det varit i hela livet. Idag blev det en och en halv timme längs ett sömndrucket Årstaviken. Det är fantastiskt vackert ute, grådisigt, ibland kommer ett litet regn med några droppar. Nere vid husbåtarna spred sig en lukt av vedeldning, och på något sätt bidrog det till lite julstämning. Trots detta kan jag inte tycka annat än att det är sorgligt att vi människor har förstört klimatet såpass att vi inte längre har vita vintrar.
Jag minns själv när jag som tolv-tretton -och fjortonåring tog slalomskidorna på axeln och stapplande i tunga pjäxor tog mig genom spärrarna på Mälarhöjdens tunnelbanestation. Jag och några vänner åkte till Liljeholmen, där närmsta slalombacken låg vid sjön Trekanten. Den backen kan man se än idag från Essingeleden. Snön låg kvar i veckor och månader då den väl hade kommit. Och töade den bort var den strax tillbaka. Idag är liftverksamheten helt nedlagd i Blommensbergsbacken.
Jag på Hökarvägen, Mälarhöjden 1975
Kidde och jag i Ottsjö, 1975
Numer går värmerekord, julhandelsrekord och bilrekord hand i hand. I en västvärld där konsumtion är religion, är materiell valfrihet honörsord. Tiotusen nya bilar registreras och tas i bruk varje dag i Kina. I Sverige tycks var och varannan bil vara en fyrdjulsdriven Cityjeep med dubbel bränsleförbrukning. Det är ett sätt att visa musklerna. Samtidigt blir resorna upp till fjällvärlden allt fler eftersom folk ännu har behov av att se snö, åtminstone en vecka per år. Förra vintern kunde vi i Stockholm glädjas åt snö i tre dagar, och permafrostfälten tinar…
Valfrihetens pris
Liten segelbåt
Sorgligt med milda vintrar, men personligen gillar jag att slippa skrapa bilen, att frysa, att dra på sig långfillingarna, att gå med handskar. Jag gillar varma vintrar, gärna plusgrader hela vintern:)
Hela min barndom innebar 25-30 minus under ett antal månader i Umeå. Mörkt på morgonen och mörkt när man gick från skolan. I tonåren kunde man vara ute och festa loss i någon snödriva – kölden var naturlig och bekom en inte – vi hade inte så många val.I dag bryr jag mig inte så mycket om det är vinter eller inte – tror faktiskt bara att jag upplevt en riktig vinter i Stockholm och det var 1985/86. Men det är naturligtvis ledsamt om vi förstör vår värld på det viset.Till herr herr bloggares glädje håller bilindustrin på att rasa ihop pga Suvarna, Jeeparna och andra kukförlängare!
Jasså, håller det på att braka ihop. Det var glädjande.
Jag idiotförklarar folk som kör stadsjeepar inne i stan. Har ju inget med nytta att göra, bara ren äcklig kukförlängning…
Hej! Jag trillade in på det här gamla blogginlägget då jag sökte på bilder från Hökarvägen och fann bilden på dig. Var det så att du bodde på Hökarvägen 37? Det ser ut som du står där på bilden. Jag bor nämligen där nu och är väldigt intresserad av att hitta gamla bilder på huset, både utvändigt och invändigt! Har då några i dina gömmor och har lust att dela med sig så hör gärna av dig! Mvh Frida-Lo