Ögonoperation

Jag hade gått och väntat i en och en halv månad på den här operationen. En ögonkirurg och hennes sköterska tog vänligt emot mig på ”Avdelning T” på Sophiahemmet. Vi diskuterade igenom mina frågor. Skulle det göra ont? Nej, lite känns det väl, menade de båda, men inte så överdrivet.
Är du spruträdd? undrade sköterskan.
”Inte nämnvärt”, sa jag.

Klockan 15.18 droppades en svidande lösning ned i ögat.

15.20 stack kirurgen sprutan med tandläkarbedövningsmedel i ögonlocket. Det stack till, sved och spände. Framförallt kändes det väldigt konstigt. En halv minut senare skars ett snitt och en tumörsutväxt, som bestod av vitt okontrollerat växande underhudsfett, avlägsandes. Pincetter och pianger arbetade ut tumören fullständigt. Därefter stacks en nål genom huden och tre stygn förseglade det öppna såret. Hela proceduren tog runt tio minuter.

Jag hade två alternativ, skära eller peela (vilket betyder slipa, eller hyvla). Jag valde att skära eftersom jag tycker att det lät tuffare. Hyvlingen skulle dessutom lämna ett öppet sår som behövde tas om hand medan ett klassiskt snitt innebär stygn istället.

Alldeles nyss fick jag ta en dubbel Alvedon mot smärtan som dunkande börjar infinna sig nu tre timmar efter ingreppet.

Jag kommer att kunna utföra mitt arbete som vanligt i morgon, vilket känns bra eftersom jag inte har en enda sjukdag detta läsår. Är dock tvingad att vara ledig en lektion i nästa vecka då stygnen ska dras.

Den här typen av tumör (jag har glömt vad den heter) är inte helt ovanlig. Men jag har aldrig sett någon ha den. Länge trodde man att den berodde på höga kolesterolvärden i blodet. Men detta är nu reviderat. Vem som helst kan drabbas av okontrollerat växande underhudsfett kring ögonen.