Idag hoppade mitt hjärta till ordentligt då en kompis ringde och undrade om jag också hört nyheten om att Olle Ljungström, Sveriges kanske mest begåvade rockstjärna hade gått ur tiden. Han hade läst en nekrolog i Aftonbladet. Jag körde bil då samtalet kom och var tvungen att koncentrera mig i högtrafiken och var fick lägga på tämligen fort.
Trots att jag tänkte att det här kan inte stämma, då skulle det ha stått på löpsedlarna, kunde jag inte släppa det. Kanske har det ändå inte ett sådant nyhetsvärde att man går ut tex i radio? Hela vägen hem hade jag en känsla av det tomrum som skulle innfinna sig om Olle verkligen var död, om en av de få som står för kvalitet (jämför honom nästan med Cornelis) skulle försvinna. Det har ju ryktats en hel del om att hans diabetes är av en mycket allvarlig sort.
Väl hemkommen startade jag upp datorn och sökte på den artikel min vän refererat till:
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/kronikorer/fredrikvirtanen/article3467293.ab
och vore det inte för några rader om att Olle faktiskt lever (något min vän tydligen inte sett) så hade jag också tolkat det som om han var död. Virtanens text är som en lång hyllningsnekrolog över Olles liv och gärning i imperfekt, vilket jag just nu funderar lite om syftet kring.
En fantastisk version av Kaffe och en cigarett hittar ni här: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewProfile&friendID=110834500