Det var riktigt svettigt ute , nästan sommarvärme, när vi mötte den här skylten nere på Skeppsbron.
Birger Jarl byggdes 1953 och har varit i bruk som passagerarfartyg sedan dess. Det var Birger Jarl som skulle föra oss till Åland, en resa vi har planerat i drygt en månad.
Det är otroligt billigt att åka till Åland. Vi betalade 570 kr för en av lyxsviterna. Då ingår smörgåsbord, frukost, lunch i priset.
Många har inte betalat mer än 100 kr för sina resor i B- eller C-hytt.
Plötsligt fick jag ett mail där jag ombads att göra en recension av romanen ”Fred” av Thomas Lilja. Så jag började skriva ner lite lösryckta meningar i baren.
Hej, hej!
När gonggongen för smörgåsbordet gick blev det direkt trångt om läckerheterna.
Jag har nog aldrig gjort en resa där minst 99% av resenärerna är över 65 år. Men det skulle visa sig bli en trevlig erfarenhet. De är landets hjältar. De har med sitt arbete byggt Sverige. Alla var otroligt intresserade av Märta som har hälsat på ett femtiotal olika människor under den här resan.
Men alla på båten hade inte nått pensionsålder. I morse träffade vi ”Jovan” från Beograd. Han hamnade i Sverige som utbränd serbisk legosoldat i början av 2000- talet. Då hade han ”mycket blod på händerna”. Men nu har blodet torkat. Jovan var den ende som gick med på att bli publicerad i ett Internetreportage om en Ålandsresa. Förutsättningen var att vi bjöd honom på några öl, och fingerade namnet och ritade över ögonen. Han berättar att han köper cigarettlimpor, sprit, vin, öl och framförallt snus billigt. Detta säljer ha sedan till bekanta. Detta har blivit hans levebröd ihop med lite andra affärer.
”Var bor du när du är i Stockholm då?”
”Brorsan i Södertälje!”
Det är bla det här som gör att Jovan inte vill komma tillbaka till Beograd. Han är rädd om de fingrar han har kvar. Jovan älskar vardagslivet på båtarna. Man äter mest hela tiden, säger han. På helgerna blir det för dräggigt, för mycket fylla. Då är Södertälje lugnare att vara i.