Plötslig spädbarnsdöd

Det är mycket tankar kring att bli förälder igen, orosperioderna kommer givetvis att avlösa varandra, men det första åren kommer för min del att präglas av tankar på det extremt obehagliga fenomenet ”plötslig spädbarnsdöd”. En gammal flickvän till mig som födde en son för drygt tjugo år sedan lider fortfarande av sviterna efter att hennes son dog av plötslig spädbarnsdöd. Barnet sov med föräldrarna och vaknade inte igen, en ohygglig livstidskatastrof.

Forskningen har nu kommit fram till en rad faktorer som kan ligga bakom plötslig spädbarnsdöd. Det viktigaste lär vara att man aldrig låter barnet ligga och sova på magen; ryggläge är det som ska gälla. Ryggläget bidrar dock till att risken för plattskalle ökar, en fara man får leva med, och som kan undvikas om man ofta kliver upp på natten och ändrar den lilla skallens läge på kudden. Det är också av största vikt att man aldrig bäddar ner barnet i en säng, inget omslutande täcke som får barnet att känna att det är tillbaka i moderlivet igen där blodet syresattes från navelsträngen.

Rökningens negativa påverkan har också visat sig enorm. Det är givetvis av största vikt att mamman inte röker, eftersom nikotinet i amningsmjölk kan ha en andningshämmande inverkan på barnet. Så långt är jag med. Men det som förvånar mig är att blott en persons rökanderdräkt kan få ett barn som sover att plötsligt ge upp andningen.

Barnen måste ha dött som flugor av plötslig spädbarnsdöd på 70-80-talet. Då var det relativt vanligt att se mammor på kaffér och barer, rökandes med en kopp kaffe eller ett glas vin samtidigt som de bröstammade sina små.

Tiderna förändras.