Portugal-Sverige

Jag har tyvärr aldrig kunnat bli riktigt intresserad av fotboll i vuxen ålder. Jag inbillar mig att det legat mig i fatet både socialt och ekonomiskt. Alla män utom jag verkar vara intresserade av VM- kvalsmatchen ikväll. Jag träffade nyss en granne ute på gatan. Han var och snabbrastade sin hund i ”pausen”.
” Pausen?” undrade jag trögt.
”Tittar du inte på matchen?” sa han förvånad.
” Är det match? Vilka spelar?”
” Jamen, det är ju VM-kval: Portugal- Sverige!”,
” Jaha…Nej, fotboll har jag ingen större koll på”, sa jag, och vi stod tysta på väg upp i hissen.
Längre blev alltså inte konversationen. Jag tänker på alla samtal och nya kontakter med människor som kunnat fördjupas om jag varit en gnutta mer intresserad av fotboll. Jag kanske hade haft ett helt annat, innehållsrikare liv.

Jag inbillar mig att lärare som är intresserade av fotboll har det lättare med tonårspojkar. I princip alla killar i tonåren är ju intresserade av fotboll, inte ens jag var något undantag från den regeln. Jag höll först på Djurgårn och sedan Bajen och spelade under en period mer eller mindre varje dag, så mycket att jag till och med började träna med Mälarhöjdens idrottsklubb.

Hade jag varit lite insatt hade jag säkert många gånger kunnat närma mig stökiga elever genom att raljera kring fotboll, köra lite gemenskapande tråkningar om elevens val av tex AIK som favoritlag, samtidigt som jag hävdade att att bajen är mycket bättre. Jag hade kunnat slänga fram några namn på fotbollsspelare, nyförvärv till klubbar i Italienska ligan. Jag hade kunnat dra hem några pluspoäng. Att ställa frågan: Har du hört att Lars Norens dagboksanteckningar , som gavs ut på Bonniers är på 1460 sidor smäller inte lika högt. Det är bara att inse.

Men, man kan inte få allt. Tror jag ska lägga mig och läsa lite Norén innan jag blir alltför trött.