Jag vet inte vad som har hänt det senaste året men utan tvivel har det skett ett slags paradigmskifte då det kommer till avslutningsfraser. Jag tänker på hur man avslutar sms, telefonsamtal eller mail – eller för den delen också vanliga samtal – människa mot människa.
Anledningen att jag tar upp det här är att ett okänt nummer dök upp på min display vid elvatiden i morse. Faktiskt just efter att jag tagit de här bilderna vid Årstaviken. Det okända numret visade sig tillhöra Peter, en bullrig man jag umgicks mycket med under en intensiv period på 90-talet. Jag har inte hört av Peter sedan dess. Han berättade att han hade träffat någon på en fest under gårdagskvällen som hade fört mig på tal. Och så hade de beslutat sig för att spåra upp mig.
Det blev ett intressant samtal. Jag har ibland kommit att tänka på Peter som var en sann entreprenör. Han berättade hur han gjort karriär inom musikinstrumentbranchen. Nu hade han en chefsposition. Han ägde en inte så liten andel aktier i det företag han basar över. Nu hade Peter en bostadsrätt på Kungsholmen och ett sommarställe på Sandhamn. Jag berättade för honom om min ganska enkla livsföring, och att jag skulle få barn igen. Han drog lite råa skämt om att jag skulle bli förälder så sent i livet. ” Så du ska springa omkring som sextioåring med en tolvåring?!”
”Nej, fjortonåring”, rättade jag.
Han om det hade varit värt att studera eftersom jag hade en så låg lön i förhållande till min utbildning. Lärarlönerna i Sverige ligger bland de lägsta i Europa. Peters butiksäljare har samma lön som jag har som lärare efter ett års butiksarbete.
Ja, Peter var sig lik, ända till vi kom till slutet av samtalet: då denne (som jag minns honom) skallige, lätt överviktige man, på en och nittio, avslutar med frasen ”Pusshej”!!!
Pusshej???
Jag svarade ett stelt ”Hej” och tryckte bort honom.
Vad är det som blivit konstigt? Är det mig det är fel på som reagerar över den här intimiseringen som skett i hur man uttrycker sig. Är det jag som är stel? Vart och varannat sms, e-mail, och nu också telefonsamtal avslutas med ”Kram” och ”Puss”. Är det någon internationell trend som kommit att ge dessa ord en ny innebörd så får ni som läser det här gärna berätta det för mig.
Jag minns första gången jag fick ett ”Puss och kram” som avslutningshälsning ifrån en tjej jag hade varit intresserad av, hur det värmde.
Men med tiden har det lett till att kram betyder ungefär samma sak som ”Med vänlig hälsning” gjorde förr.
Det kanske var därför Peter använde sig av Pusshej. Kram kanske var för uttjatat. Men vad ska vi använda för ord när även Pusshej! är förbrukat? Det vågar jag inte ens tänka på. …
Däremot kanske Peter inte hade blivit så ekonomiskt framgångsrik som han är om han var lika stel som jag är som bara använder ”Med vänlig hälsning”. Så, till nästa gång vi ses – Pusshej på er allihopa!
hej tomas ja vad kan man säja att du har alldeles rättmvh Lalle pusshej
hej tomas ja vad kan man säja att du har alldeles rättmvh Lalle pusshej
Hej, tycker inte det är nåt problem. Men svårast är när en tjej man är intresserad av, avslutar mailen el sms med ett ”kram”. Jag lärde mig snabbt att för en kvinna betyder ett Kram inte ett jota……..:)M v htenderbeat
Hej, tycker inte det är nåt problem. Men svårast är när en tjej man är intresserad av, avslutar mailen el sms med ett ”kram”. Jag lärde mig snabbt att för en kvinna betyder ett Kram inte ett jota……..:)M v htenderbeat
Tjena gamle kompis, kul att höra av dig – puss hej!
Tjena gamle kompis, kul att höra av dig – puss hej!
Tenderbeat: Nej, jag tycker inte heller att det är något större problem, jag bara konstaterar att orden förändras över tid och antar en annan innebörd eller laddning. Fascinerande.
Tenderbeat: Nej, jag tycker inte heller att det är något större problem, jag bara konstaterar att orden förändras över tid och antar en annan innebörd eller laddning. Fascinerande.
Ja fascinerande är det. OM en tjej skriver Kram, så betyder det inte ett skit, om man nu vill att det ska betyda något om man är intresserad av personen i fråga:) Men bara man vet praxis så…Det sjukaste var när en nära väns sambo avslutade mobilsamtalet med ett ”puss” till mig. Kändes osmakligt…
Ja du ser tenderbeat,det är lite konstigt när de här intimiserande uttrycken används. Jag tycker att det ska bli spännande att se utvecklingen, vad använder man som nästa steg. Djävla judebög, är ett annat uttryck som ibland används av elever håller ju också på att slitas ut.Jag misstänker att vi går emot en ganska stor förflackning av hela det svenska språket . Pusshej!
vart tog kommentarerna på din Hanoi rocks blogg vägen?
vart tog kommentarerna på din Hanoi rocks blogg vägen?
Kram kan man väl säga om personen i fråga behöver en sådan. Puss är lite känsligare och utdelas antingen till en flickvän eller i ett ironiskt syfte.Hörde härom dagen en gammal språkforskare som ville radera ut alla språk på hela jorden till förmån för engelska, hans poäng var att språket endast hade en kommunikativ uppgift. Fredrik Lindström, språkvetare även han, förfäktade detta vilket gladde mig då de inhemska språken har så många andra bottnar – vilket inte minst denna diskussion har avslöjat. Mvh/ BP
Råkar fö ut flera gånger i veckan av att en kollega närmare 40-årsåldern alltid avslutar våra mobilsamtal med ett ”tjaba”.Är det något med denna tonårsfixering vår generation aldrig verkar ta oss ur?MVH /Puss
Råkar fö ut flera gånger i veckan av att en kollega närmare 40-årsåldern alltid avslutar våra mobilsamtal med ett ”tjaba”.Är det något med denna tonårsfixering vår generation aldrig verkar ta oss ur?MVH /Puss