Idag när jag vaknade alltför tidigt var halsen ett öppet svidande sår. Kroppen kändes som en grekdunkad bläckfisk. Jag mådde uruselt. Snabbt stoppade jag i mig en dubbelalvedon som tog ner febern. Det har blivit två till av den sorten, (max fyra per dygn är tillåtet, annars riskerar levern att rasa ihop).
Sedan i morse har jag sålunda legat nerbäddad, sovit en del och efter bästa förmåga underhållit Märta.
Jag minns hur jobbigt det var att vara ensam förälder då Missantrop var liten och jag var sjuk. Men då var det bara att bita ihop. Någon måste byta blöjor och serva med mat och lek.
Tur att det finns underhållning hemma. Vi tittar på film från sängen, och har betat av del 2 av Copollas mästerverk ”Gudfadern”, medan Märta arbetar i sitt babygym. Ikväll väntar 3:an.
Krya på dig!
Krya på dig!!!
Tack ska ni ha, det ger hopp ;-D
Grekdunkad bläckfisk…..underbart uttryck. Jag väntar på din roman….:)
Tycker du skall använda uttrycket ”leker” ang. Märtas aktiviteter i sitt babygym (fö. även otäckt med ordet ”gym” så tidigt) – arbete bör hon förskonas från så länge det går. För att citera en gammal vän till oss på besök hos arbetsförmedlingen någon gång på 80-talet: ”Ett arbete är ju det sämsta jobb man kan ha”! /BP