Idag var vi ute på Lida med 7 orna. Lida är ett friluftsområde som kan vara perfekt att vara på med ungdomar om det är bra väder. Vår utflyktsdag var planerad sen länge och nu chansade vi ändå och höll tummarna för att det åtminstone inte skulle regna. SMHI:s internettjänst har visat på uppehåll fram till imorse då det var ett regnmoln på prognosbilden.
I ett brev till föräldrarna hade vi betonat att varma kläder och klädesombyte var viktigt. Ändå var det många som inte hade mer än t-shirt och tunn munkjacka vid pendeln. Det flesta hade redan sökt skydd mot kylan inne i vänthallen, och klagandet på vädret hade redan börjat. När bussen stannade på Lida slängde sig flera av just dessa elever direkt i det tiogradiga vattnet i sjön för att en stund senare sitta och huttra och ha åsikter om att vårt resmål var allt annat än bra.
Kraven att få åka hem blev allt ihärdigare och redan efter en och en halv timme fick vi låta en klunga på femton personer åka hem. Eftersom nästa buss skulle gå tillbaka först två timmar senare, och en hel del inte hade egna åkkort, hade vi inget annat val än att en av oss lärare också åkte med dem.
Vi som var kvar och som hade tagit med oss varma kläder hade dock trevligt, vi gjorde en värmande eld, grillade och spelade brännboll.
Framåt eftermiddagen började jag själv känna mig förkyld. Halsen har svullnat igen och jag har fått skruva korken av Echinacea-flaskan, som jag inte nyttjat sedan i februari under sportlovet. Echinacea är mig veterligen det enda som fungerar om man tar det i tid, innan förkylningen har fått för starkt grepp om en. 