Tantogården är ett minne blott

För några veckor sedan brann Tantogården ner och nu verkar det mer eller mindre bestämt att här ska byggas bostadshus! Inte en tanke verkar finnas hos politikerna på att försöka återskapa den lilla kulturoasen i den omgivande framväxande betongdjungeln. Man förstår att byggföretagen gnuggar nävarna när detta område har slukats av lågorna: äntligen lite ny mark att exploatera på Söder där alla vill bo. Hade jag inte varit en sån som inte är lagd åt konspirationsteorier, hade jag känt mig mer eller mindre säker på att någon torped, utsänd från en korrupt vd på ett byggbolag hade varit där och tänt på.
Man vet visserligen inte vad som orsakat branden, den kan mycket väl ha varit anlagd: http://www.sodermalmsnytt.se/index.php3?use=document&cmd=show_inline&fileid=717&filename=sn-2009-12.pd

Byggbolagen har som sagt länge trängtat efter marken i detta fina läge vid Tantolunden, och nu är det äntligen fritt fram, i en tid av djup lågkonjunktur dessutom. När starka ekonomiska krafter vill i en viss riktning brukar de få som de vill.

När Mischa och jag var ute och gick häromdagen kom vi fram till att vi sett otaliga konserter här genom åren, Pugh, Olle Ljungström, Eldkvarn, Stefan Sundström, Thåström, Winnerbäck, för att nämna några. Det känns sorgligt att den eran nu är över. Var försvinner kulturen när det byggs nya, sterila hus här? Skulle det vara möjligt att bygga upp något liknande nere vid Eriksdalsbadet, där Nyfiken Gul ligger? Nej, förmodligen blir det svårt att skapa något som liknar gamla Tantogården, som behållt sin prägel av liten folkpark genom alla år. Nu finns snart ingen genuin söderkänsla kvar. Ett ovärderligt kulturminne har gått förlorat och politikerna vill inte göra något för att det ska återställas.