Igår när jag funderade över arbetslösheten leddes jag in på det jag anser vara den viktigaste politiska frågan överhuvudtaget -miljöhotet.
Den sysselsättningspolitik som politiker av idag eftersträvar leder ofrånkomligen till ett konsumtionssamhälle som hamnar i konflikt med en för planeten hållbar utveckling.
Som lärare är jag ålagd att föra vidare miljötänkandet och ”ekologisk hållbarhet”till ungdomar. Jag vet inte vilken effekt min undervisning har men jag har ett genuint intresse för de här frågorna och ser mitt uppdrag som viktigt. Jag ska bla annat lära ut vad växthuseffekt, sura regn, ozonskiktshot och atomsopor är.
Jag minns när jag för några år sedan visade jag några avsnitt av den utmärkta dokumentären Planeten som SVT gjorde, där världens främsta experter får uttala sig om tillståndet för miljön. Ganska snart förstod ungdomarna att flygresan som många av dem gör varje år till Thailand ihop med familjen, tillsammans med föräldrarnas bilåkande, ganska kraftigt bidrar till att hetta upp planeten så att öknarna sprider sig och polarisarna smälter bort, med enorma konsekvenser som följd.
De fick lära sig att sura regn och atomavfall kommer från industrin som producerar elekticiteten i husen de bor i. Sopbergen av gamla datorer växer nere i tredje världen dit Sverige och den övrig Västvärlden skickar sitt avfall. Till fattiga som inte har någon möjlighet att ta hand om bromerande flamskyddsmedlen och andra gifter, som får rinna direkt ut i grundvattnet från gigantiska sopberg. 
Redan efter det första programmet satt eleverna nedstämda i sina bänkar.
”Vi har ingen framtid!” sa någon.
” Det är kört!”
”Men det här går ju att förändra”, sa jag idealistiskt, fast jag innerst inne delade deras uppgivenhet.
”Hur då? Våra föräldrar kommer aldrig att sluta köra bil eller leva som de gör”, sa en kör av elever.
”Ni kan ju i alla fall försöka påverka dem genom att vara goda förebilder själva” , sa jag.
”Hurdå?”
”Sopsortera, handla närproducerat, stänga av lyset i rum ni inte är i .”
Dagen efter kom flera elever vars föräldrar hade sagt att det redan var kört för världen.
” Men ni får försöka göra så gott ni kan för att leva som goda förebilder”, sa jag.
”Men vi vill åka till Thailand, vi vill äta på McDonalds, vi vill bli hämtade i bilar efter hockeyträningarna och ridningen”, menade kören.
”Ok, men ni har ändå ett val!”
Ungdomar tänker inte så mycket på miljön. De lever här och nu i sina hormonstinna sinnen.
Efter en vecka hade de kusligaste framtidscenarierna från Planeten börjat blekna lite grann. Efter ytterligare en vecka var provet i ”Jordens resurser” avklarat och vi lämnade miljöfrågan bakom oss och det var ganska skönt. Sommarlovet hägrade med flygresor till Grekland.
Efter en vecka hade de kusligaste framtidscenarierna från Planeten börjat blekna lite grann. Efter ytterligare en vecka var provet i ”Jordens resurser” avklarat och vi lämnade miljöfrågan bakom oss och det var ganska skönt. Sommarlovet hägrade med flygresor till Grekland.
Jag tror att miljöfrågan blir för abstrakt för dem. De lever inte i naturen och därför angår den dem inte. Ungdomar agerar dessutom väldigt sällan som man säger att de ska agera. De tar efter hur vuxna agerar i praktiken. Konsumerar vuxna mycket gör barnen det också. Dricker eller röker vuxna tar barnet ofta efter även detta.
Vi som är vuxna stoppar huvudena i sanden och hoppas att någon annan ska lösa det här åt oss. Vi vill inte offra vår livsstil för miljöns skull och tvingas välja obekväma alternativ. Det är först när konsekvenserna blir riktigt påtagliga som vi börjar förändra vårt beteende. Kom med en vettig förklaring till varför den här regeringen tex avskaffat de stimulanser som infördes av den förra för att påverka människor att skaffa miljöbilar.
Mitt eget miljömedvetande vaknade sent och i en tid då det egentligen inte existerade någon miljödebatt. Det kom inte förrän jag hade flyttat hemifrån och började irritera mig på drivorna av reklam som rasade genom brevinkastet. Där började min tanke om att det är något sjukt med att vi hugger ner en enorm mängd träd, gör papper av dessa som vi sedan färgar och blandar med plast. Sedan ska dessa papper fraktas ut med bilar som släpper ut en massa bly(det här var innan växthuseffekten var känd, och innan katalysatorerna blev ett krav för bilarna) Sedan ska den kastas i soporna och eldas upp utan att ens ha blivit läst. 
Många tankar denna kväll om ett ämne som jag säkert kommer att återkomma till.
den filmen minns man när vi såg 🙂
Sophie C, kul att höra från dig. Tycker du att min beskrivning av hur ni kände er stämmer överens? Jag hoppas att den lärde dig att välja de långsiktigt – och för miljön – bästa alternativen.
Minns att ni hellre hade sett American Pie eller något sånt ;-D