[youtube https://www.youtube.com/watch?v=9hLJT3_oOlE&hl=en&fs=1&w=425&h=344]
Det finns ingen som fångar den vardagliga längtan efter riktig frihet bättre än Tomas Di Leva i den här videon. Hans tolkning av verkligheten behövs i vår tid av formgiven tomhet. Vi fås ju ständigt till att tro att yta är det som erbjuder våra liv innehåll, mening och värde. Precis som Ulf Lundell så träffande uttryckte det – jag tror i Sömnen från 1978 – är varuhusen de moderna templen. Idag har dessa kyrkor mångfaldigats och ytan har i ännu större utsträckning blivit det viktigaste i jakten på bekräftelse.
Jag är inget undantag. Under för – och eftermiddagen har jag ringt olika nummer och telefonsvarare och låtit meddela att jag är intresserad av en kapitalprodukt, en scanner, så att jag ska kunna komma igång och skriva om punken i Umeå. Det brinner i fingrarna.
Håller med ! Det var även U Lundell som myntade utrycket att vi lever i en formgiven tomhet.Men han vet ju inte vad han ska ta sig till i ”den tredje åldern” – sturm & drangeperioden är över, barnen är stora och flugit, han är snart 60 och vet inte vad man skall göra då. Ock så vill han lägga ner sitt artisteri – men det är å andra sidan det enda han kan och ibland känns det inte bra att stå på gården på Österlen för sig själv i snöslask och blås. Jag bävar för den känslan fast jag i hela mitt liv har längtat efter Österlen, promenader, ekonomiskt oberoende, lugn och ro med en älskad kvinna – något som min far gjorde de sista femton åren av sitt liv. Är det frihet?Jag vet också att Thomas D i låten funderar över begreppet och varför vi är så besatta av det. Dvs något som vi inte vet vad det är, något vi söker och ständigt blir besvikna över att inte finna. Det är inte alltid så lätt att vara människa. Eller som U Lundell utryckte det:”Vi är människor och det är märkligt och kanske svårt och omöjligt ibland”/ BP
Jo, hade en känsla av att det var han som myntade ”formgiven tomhet”, han har kommit på mycket bra genom åren den där mannen. Själv kan jag inte referera till Österlen, men Fårötiden var för mig en ganska kraftigt ökad känsla av frihet, även fast känslan av att det kanske skulle vara bättre någon annanstans stundom dök sig på. Det är väl ofta så tyvär, att man längtar till en punkt där man inte är just nu. Jag tror personligen att det är en ja – andlig fråga egentligen. Dalai och Dileva är förmodligen mer harmoniska än vad Ulf Lundell är. Han är ju bara en människa 😀
Jag har provat på äkta frihet flera gånger i livet, men med åldern tynar den bort. Och blir synonym med ensamhet istället. Senast jag åkte till en stuga ensam i höstas, bröt jag nästan ihop första kvällen, och for hem nästa morgon. Jag klarade inte av den längre…Förstod då att friheten för mig var ett avslutat kapitel. Har man ett roligt yrke behöver man inte sukta efter frihet hela tiden. Lundell har haft frihet sen han var 25 och inte fan verkar han blivit lyckligare för det:)
På tal om punken i Umeå.Då är det kanske läge att fylla Scharinska med ett klassisk Umeåband- har för mig att dom hette Anders Ångest. Fruktansvärt bra band……Alltid publikrekord….Grattis på födelsedan..Hasse
Tack, Hasse!Jo, det är nog snart dags igen ;-D